Efter en ganska trevlig vecka av ledighet så började vår delkurs innehållande gestaltande moment. När jag fick reda på att den lediga veckan var en produkt av slarv byttes ledighetens sötma mot något sötsurt.
"Nu får vi jobba mer effektivt än vanligt!".
Jag slås gång på gång hur jag som blivande lärare irriterar mig på att de som utbildar mig inte lever som de lär. Nu var detta inget extremexempel, men med väntan på rättade hemtentor som drar över flera veckor, föreläsningar om pedagogik av trämänniskor och andra varianter i ryggen, så känns det som att de institutioner som kräver arbete från oss ganska ofta slarvar med arbetet själv.
Hur som helst.. Gruppen verkar förvånansvärt bra och vår ledare likaså. Introduktionen var intressant då vi presenterade oss genom en sak som skulle symbolisera vår personlighet. Eftersom jag redan skrivit en personlig redogörelse utav händelsen i min privata, nystartade blogg, så kommenterar jag det inte här utan länkar vidare;
Introduktionen:
http://darthejder.blogspot.com/2010/10/disneys-forbannelse.html
Reflektioner:
http://darthejder.blogspot.com/2010/10/sviter-av-masen.html
Efter torsdagens föreläsning om sokratiska samtal med workshop så blev jag sjuk och kunde inte närvara på fredagens aktiviteter. Jag hörde av mig till L och fick på så vis reda på vad vår grupp gjort under dagen.
Det L beskrev fick mig att fundera kring fenomenet kreativitet och kreativitetens uttryck i grupp. Eftersom jag tidigare jobbat med både konsertprojekt och pjäsprojekt inom musik och teater så är jag inte helt obekant med kreativa processer mot ett gemensamt mål, men under den nuvarande utbildning finns ändå ett fokus att samtidigt analysera på en slags metanivå och göra kopplingar till min framtida yrkesroll. När jag dessutom bara hört om vad vår grupp har börjat arbeta med och inte själv deltar så blir mina funderingar ännu mer teoretiska.
Det första jag tänker på är kreativitetens koppling till lust och mer specifikt humor. När vi gjorde våra sokratiska samtal under torsdagen var det flera tillfällen då flera av oss hittade något komiskt i bilden, eller att någon av deltagarna kommenterade något på ett fyndigt sätt. Detta är i sokratiska sammanhanget ganska kontraproduktivt eftersom skrattet kan vara ett sätt att "gömma sig" och inte ta ställning i frågor, MEN vägen till kreativitet går inte så sällan genom nöjet.
Jag funderade vidare hur svårt det kommer att vara att försöka komma åt mina framtida elevers kreativitet och humor. Dock känns detta som en insikt att jag faktiskt bör söka sätt där jag kan förlösa den humor och kreativitet som ligger långt ifrån min egen. Att vara en katalysator, även om jag inte kan delta hela vägen.
Inte helt lätt, men väldigt viktigt, tycker jag.
Den största lärdomen för mig var det som Ann S Pihlgren presenterade som introduktionsfrågan. En fråga som får deltagarna att betrakta den bild eller text som åsyftas och som är en slags språngbräda för diskussionen. Denna frågas art är något som jag funderat på dagarna efter föreläsningen. Om jag kan hitta en liknande tydlighet och enkelhet i introduktioner av moment i sina ämnen, kanske med hjälp av en bild, text eller ett dilemma, så är mycket vunnet!
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar