Efterdyningar

Vår performance blev väldigt bra till slut. Med risk för att låta dryg säger jag ändå att jag aldrig var orolig för det. Den glada överraskningen var snarare att gruppen hade ett väldigt fint arbetsklimat och fokus under föreställningen, vilket nog var det som lyfte det hela lite extra.
Jag är väldigt nöjd med vår insats och glad för att jag valde gestaltning. Det är väldigt fint att kursen finns, och även om det logistiska lämnade mer att önska, så är ändå det övergripande syftet väldigt bra.
Jag är också glad för att jag träffat så många fina människor och faktiskt fått möjligheten att fördjupa kontakten under några veckor när vi jobbat så nära och intensivt. Detta är något som sällan blir på vanliga kurser med föreläsningar och litteraturhets.

Det viktigaste jag lärt mig under kursen är nog vikten av att uppdatera sin medvetenhet. Att inte glömma bort att ifrågasätta konventioner, stereotyper och fördomar. Med detta menar jag främst de stereotyper som vi använder för att sortera människor vi möter dagligen. Att lyssna på andra, men också aktivt och tydligt förmedla sin egen bild av situationer utan att "låsa" för många uppfattningar.

Kudos till alla i gruppen, Katti för fin ledning och B.F för hans engagemang och passion.

Eh, eh..?

Personen som nu nämns med initialerna BF... vad håller han på med!? Det är inte ok.

Bara för att man sysslar med kultur behöver det inte vara kaotiskt. Man behöver faktiskt en tid och ett rum att förhålla sig till om man tillsammans med andra skall gå utanför ramar och spränga gränser.

Stay on target, stay on target...

Jag är medveten om att negativ kritik oftast bidrar till dålig stämning oavsett hur man lägger fram den, men dagens eftermiddag bör uppmärksammas och kängor bör delas ut.

B.F verkar vara väldigt sympatisk, men hans förmåga att planera tider är urusel. Att den första veckan på kursen försvann är väl det mest dramatiska. Att det under vårt ljusrep idag kom in en irriterad och håglös gubbe som sade att vi egentligen inte skulle där för att det fanns olika scheman är ännu en punkt.
Här skulle man kunna säga;
Det är inte lätt att planera tider när det är så många människor inblandade.
Och då säger jag;
Nej, men om man inte är så bra på det så får man väl ta hjälp av någon som är bättre på det och sedan göra en planering där man kollat upp alla eventualiteter. Att det ofta blir strul eller att det är bra för oss elever att anpassa oss till ett flexibelt arbetssätt är inga ursäkter för att fortsätta strula, eller för att sprida ut två-tre olika scheman dagarna innan.

Vår ljustekniker var heller ingen ljusglimt. Han verkade från början bitter och kommentarerna innehöll saker som, "det är en långsam process att sätta ljus, skall ni veta".
Att det tog tid är inte föremålet för mitt missnöje. Det är däremot hans oförmåga att kommunicera och säga vad han ville att vi skulle göra. Det hade räckt att säga saker som "ge mig fem minuter för jag måste bara greja lite", "kan ni berätta vad som händer efter det här", osv.  
Eftersom jag har spelat en del konserter genom åren så har jag mött många ljud och ljustekniker, och tyvärr lider väldigt många av nån slags "strong, silent type"-komplex.
En eloge bör dock ges till konserthusets ljudtekniker, teknikerna på tv 4 nyhetsmorgon och en frilansande som jag inte vill nämna vid namn för ett kompetent jobb där de faktiskt lyssnade på dem som skall vara på scen eller i bild och kommunicerade vad de gjorde.
Argumentet att denna brist på kommunikation ifrån tekniker skulle vara nån slags verklighet som är bra att lära sig hantera är inte heller här en ursäkt för att acceptera det.

Sådär.. Nu har jag kommenterat färdigt. Jag vill återigen framhäva att det är viktig kritik och att det jag saknade i båda punkterna var bra planering och kommunikation. Detta är något som jag själv försöker att bli bättre på och två punkter man ständigt behöver uppdatera i sin tillvaro.

Med detta sagt så tror jag att vår performance kommer att bli bra imorgon!

Upploppet!

Nu är det bara en heldag kvar till att repetera, och även om vi har börjat närma oss slutet, så är det en hel del som skall styras upp. Eftersom jag lyckades försova mig så var jag trött hela dagen och hade svårt att hitta energin till att jobba bra och det verkade som att många var i liknande läge.

Det jag har funderat på under dagen idag är det intressanta med Oskars roll, studioteknikern och arbetaren/hantverkaren. Jag tänker då och då på hantverkares beteenden då de ofta har något självklart över sig. "Det är något som skall lösas och så är det bara."

På vägen hem såg jag några arbetare som höll på att gräva ett hål i gatan. När jag fantiserade om att jag aldrig tidigare sett personer i fluorescerande dräkter som gräver, så blev det som en performance. Det som gör att man sällan reagerar på hantverkares framfart är nog just att de är så "naturliga". Det är inga utsvävningar och sällan något offentligt ifrågasättande om vägen verkligen skall grävas upp eller ej. Spännande.

Måndagsbarn

Det började trögt idag. Det som i fredags kändes var en fin styrfart hade idag kört fast och vi kom inte riktigt igång på förmiddagen. På eftermiddagen däremot, så gick det bättre. Det är fortfarande en hel del att göra, men vi börjar närma oss det visuella, avvikande och intressanta, vilket är skoj.

Överlag så upplever jag att de idéer jag föreslår hamnar i god jord och de utvecklas fint i gruppen. Det är nog det jag lärt mig mest av just den här kreativa grupprocessen; att inte hålla igen med idéer, att kompromissa, men ändå vidhålla att jag tycker att något är bra.

Marionettdockegreppet lyfte idag en scen på ett spännande sätt;

Face/off

Den idé som jag gick igång på under dagen, var den med det otäcka att täcka barns ansikten. Överlag är det otäckt när identiteten minimeras genom att täcka ansiktet med mask.

Den här videon har med en del av det. Det är för övrigt en bra låt och videon innehåller ett annat budskap än att barnen skall vara just otäcka, men jag tycker ändå att det är liknande fenomen.





Lite kompletterande bilder på temat:

Vidare

Känner mig fortfarande kass och som att sjukdomen kan slå till när som helst. Dock var det skoj att arbeta under dagen idag.
Vi fick tillsägelse att inte skriva så mycket på varje inlägg och eftersom jag gillar att sväva ut, så tog jag åt mig. Att skriva reflektioner som är högst personliga men som är intressanta för andra att läsa går inte alltid hand i hand för mig, men jag skall försöka att vara mer kortfattad.

Idag funderade jag på om provocerande, kontroversiella ämnen är det som behövs "skaka om" en publik. Jag tänkte också att Vygotskij var en idiot när jag läste i utdraget. På sidan 101 i det kopierade häftet skriver han nämligen; "Hos rena drömmare stannar däremot fantasin kvar inom den egna sfären, i dåligt bearbetat skick, och förverkligas inte i någon konstnärlig eller praktisk uppfinning."
Det verkar här som att Vygotskij menar att drömmar och kognitiva processer är något dåligt om de inte får utlopp i en kreativ produktion. Trams!