Förmågan att förmedla.

Eftersom jag fortfarande är hemma på grund av sjukdom, så försöker jag att hålla tanken igång.
Jag har fokuserat på vad jag går miste om och funderat över mitt eget förhållande till kreativitet, studier och läraryrket.

Under de flesta kurser i mina(våra) studier så ingår moment där man skall förmedla vad man har läst, lärt sig, eller reflekterat över. Det gäller salstentor, hemtentor, VFU-uppgifter, presentationer, uppsatser av olika slag, muntliga tentamina, seminarier, inlämningsuppgifter och även den här bloggen.
Man skulle kunna säga att förmågan att förmedla och kommunicera det man lärt sig är det viktigaste för att få bra studieresultat. Att man sedan läser för sin egen skull får man dock då och då påminna sig om. Detta är ingen nyhet, det står inte så sällan i kursmål och liknande, men jag kan i alla fall slås av hur jag själv ibland bär runt på saker(tankar, kunskap osv.) som jag inte lyckas formulera på bra sätt, och således inte kan förmedla.

Dessa tankar brukar vara relaterade till ämnet jag läser och är inte alltid av filosofisk art, utan till exempel kopplingar mellan teorier på ett mer kreativt sätt. I vissa fall när jag har roligt med ämnet kan i framställningen göra en höna av en fjäder och förmedla mer än vad jag avsett från början. Ett exempel är när jag i en essäfråga där det klart och tydligt stod att vi inte fick "tycka själva" utan bara presentera fakta, hittade på en egen teori, kopplade till en avhandling som inte fanns, just för att jag ville koppla ihop de befintliga teorierna och i förlängningen utveckla dem.

Jag märker att jag själv reagerar och känner mig skurkaktig när jag skriver att jag ljög(!) på en tenta. För mig är det ett tecken på de internaliserade, oskrivna reglerna om att kunskapen skall vara sann och att man skall återge den på ett moraliskt riktigt sätt. Att man sen får vissa, av individer, utvalda delar av respektive ämne i form av kurslitteratur och att jag fick kommentaren "mycket bra!" på den rättade frågan säger en hel del om att denna sanning är relativ. 

Men åter till förmedlingsförmågan. För mig så kan förmedlingsfasen(i mitt fall oftast skrivmomentet) bli en synnerligen kreativ process som i vissa fall tar avstamp i den kunskap som jag tagit till mig på kursen, i andra fall tar tydligt avstånd ifrån den och vill utveckla något eget. Alltså får denna kreativitet ett eget liv, och även om den kan stimuleras av kursens klimat, så är det genklangen som kunskapen och föreläsningarna har i mig som avgör om jag blir inspirerad eller ej.
Jag vill här göra en lätt avgränsning mellan förmedling av konkret fakta, teoretisk, logisk utveckling av kunskap och den kreativa förmedlingsprocessen. Återigen inget som inte har belysts tidigare, och återigen något som är personligt för mig, men dessa varianter kan existera oberoende av varandra vid olika tidpunkter.
Vissa dagar kan jag känna mig väldigt duktig på att kreativt förmedla, muntligt eller skriftligt, andra dagar är det logiska och faktabaserade förmedlingssättet mycket lättare och kreativiteten får ta ett steg tillbaka. Även mottagaren för min förmedlingen spelar stor roll. Om jag tror att examinatorn förstår ett visst mått av humor i mina svar, så tillåter jag mig själv att lägga in lite extra. Ibland går det bra, i andra fall har jag kunnat få tillbaka tentor med kommentarer som indikerat att personen i fråga inte alls tyckte att det var ett bra sätt att förmedla dennes skötebarn, ämnet.

Det ovanstående kommer ur att jag funderade på mitt eget förhållande till kreativitet och fastnade på momentet när man förmedlar, på scen och/eller i metaform. Likt filosofiska funderingar kan den personliga kreativiteten vara svår att sätta ord på. Eftersom man själv inte kan bena ut sina kognitiva kopplingar och referenser när man får nya idéer, så blir förmedlingen till andra, som bekant, ett sätt att synliggöra sin idé för sig själv.

Jag vet egentligen inte vad min stora poäng med det här inlägget var, men om jag skall försöka sammanfatta, så blir det nog:

-Kan man vara duktig på att förmedla utan att ha tillägnat sig den åsyftade kunskapen på det åsyftade sättet?
-Svar: Ja
-Kan förmedlingen vara en personlig, kreativ process?
-Svar: Ja
-Tycker jag att man bör belysa de personliga varianterna på att förmedla kunskap, i tillägg till de olika sätt att tillägna sig kunskap?
-Svar: Ja