Aldrig ensam!

När jag är sjuk så kan jag ofta känna att mina tankar går i cirklar, likt Uroboros, ormen som biter sig själv i svansen. Inte så konstigt att denna symbol använts som symbol av många discipliner. Jag antar att dess loopar av tankar är effekten av en trött kropp och ett trött huvud, men också att jag inte får så många intryck av andra människor.

När det stod klart för mig att jag inte skulle kunna delta i dagens aktiviteter så började jag fundera på den information som jag hade och vad jag kunde göra med den. Jag vet att de bygger samhällen på HDK. Jag vet att vi skall spåna kring temat samhälle, genom kompromisser och genom att bena ut begreppen skall vi också komma fram till ett uttryck och en kärna för det som i slutändan skall bli vår presentation.

Jag började fundera på hur min installation skulle se ut om jag skulle göra den idag. Eftersom det skulle bli en annan typ av process än den som pågår i vår grupp blev det mer fantasi och frö till fortsatt arbete, och det var intressant att spåna fritt.

Jag började att nynna på Jonathan Johanssons låt "Aldrig ensam", precis när jag kommit in på individens känsla av ensamhet i samhället. Den kändes väldigt rätt i stunden och jag började fundera på fenomenet ensamhet för individen i samhället. Det fenomen som gör att många kan känna sig ensamma trots att de bor i en stad tillsammans med tusentals andra, det fenomen som gör att jag tänker i cirklar och känner mig lite ensam när jag är hemma och är sjuk. Det fenomen som gör att man blir stimulerad, utmanad och känner sig trygg i andra människors sällskap. Det fenomen som, likt låtens text, gör att man kan känna sig "aldrig ensam, alltid ensam här, aldrig ensam." på samma gång.

Jag såg framför mig en blackbox där man med spottar rakt ovanifrån belyste en person i taget. Personerna kanske bara skulle stå och titta eller vara aktiva på något sätt. I låtens refräng så skulle flera personer belysas och man skulle då se att dessa stod precis bakom den "ensamme" personen. Detta skulle upprepas på olika platser i rummet. Det skulle i och för sig bli enformigt om detta var allt som skedde under tiden låten spelades, men om belysningen var tillräckligt välgjort, samt om de belysta personerna faktiskt symboliserade olika saker genom handlingar, klädsel, blick osv. så skulle det nog bli ett läckert nummer.



En sista reflektion är att det känns bra för mig att skriva i blogg. Både här och i min privata som jag startade för två veckor sedan. Vanligtvis så brukar jag skriva långsamt och redigera under tiden, men nu tillåter jag mig själv att skriva mer i talspråk och inte vara lika noggrann. Det är bra!